Jag kommer gå under pseudonymet: Jane Doe. Det är en för djup uppgift att axla med sitt verkliga namn och identitet. Jag behöver vara anonym eftersom jag riskerar att stjäla fokus från ämnet till mig som person.
DETTA ÄR MINA TANKAR:
Är en hiss ett fysiskt objekt endast, eller är det så att hissen har en emotionell sida? Hur ser vi passagerare på hissen som objekt, reflekterar vi någonsin kring vad som faktiskt existerar i fastigheterna, i köpcentrum, på flygplatser, på stationer etc. - listan går att göra oändlig.
I denna enkla blogg kommer jag fundera kring vad en hiss betyder för oss människor och vad vi betyder för hissen.
En tankeställning att reflektera över: Hur skulle det vara att som individ vara något vi endast tog för givet? Något som andra utnyttjar, sliter på, vandaliserar, tär på och kanske värst av allt - TAR FÖR GIVET.
Det här är bara en början, mer kommer - tankarna samlas kring ämnet och är överväldigande för mig som föfattare och funderare - det blir för mycket på just nu, jag känner att jag vill ta en paus i skrivandet just med tanke på att ämnet är så starkt och laddat att det inte bara får vara något som hastigt och lättsamt fullkomligt kräks ut ur mina tankar. Jag vill skapa en tankesmedja, ett bildningsunderlag och en känslosam resa - så att endast skriva på nu är att häda, rent av totalt respektlöst för alla miljoner hissar runt om i världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar